Detta halvåret som jag har gått och oroat mig över varför Iris löp inte kommit igång så har jag spanat rundor på olika hemsidor där det står om just löp och allt runt om kring.
Det är väldigt bra att vara medveten om allt som sker med hunden, löpet är en lång period och hunden kan förändras ordentligt under den tiden men oftast bara för tillfället.
Jag vet att många tikar kan bli aggressiva/re och vaktiga/gare, Iris blir otroligt mammig, vilket hon är annars också men inte på samma vis, när hon löper klänger hon väldigt mycket och kan bli gnällig när jag ska gå hem ifrån.
Trygghet är alltid viktigt för hundar men jag tror att en tik är beroende av mer lugn och extra trygghet/kärlek under löpet eftersom dem inte alltid själva förstår vad som händer, speciellt i början.
I alla fall, här kommer lite snabb information om löpets olika faser och lite annan information, jag har hämtat detta från: http://www.glanna.se/Hundsidan/hundar_loptik.html
"Brunstcykeln är indelad i fyra olika stadier:
- Förlöp (proestrus): Förlöpet börjar räknas från första dagen då man ser en blodig flytning. Ibland kan det vara svårt att upptäcka blödningen men är hanhundarna intresserade av din tik ta en bomullstuss eller toalettpapper och tryck mot vulvan en liten stund. Är papperet det minsta rosafärgat så löper hon.
Under förlöpet ökar östrogenhalten och det innebär att vulvan svullnar upp och de blodiga flytningarna börjar. Tiken avger då också speciella feromoner (kroppsdofter) som tilltalar hanhundar. Men trots att tiken under denna tid också är intresserad av hannarna tillåter hon inte parning. Förlöpet varar i genomsnitt 9 dagar men kan vara så kort som 2-3 dagar och även ända upp till 3 veckor.
- Höglöp (östrus): Straxt innan höglöpet kommer östrogenhalterna att minska samtidigt som progesteronnivåerna stiger. Detta får till följd att ägglossning sker och tiken är villig att para sig. Höglöpet kan vara i 2-3 dagar upptill 3 veckor, men det vanligaste är ca 9 dagar. Under höglöpet tappar ofta löpflytningen sin röda färg och klarnar samtidigt som vulvan mjuknar.
Ett bra sätt att kontrollera om tiken är i höglöpet är att försiktigt stryka henne över baken och runt svansroten. Är hon då villig att paras kommer hon att föra svansen åt sidan och höja upp baken.
- Efterlöp (metöstrus): Efterlöpet varar i 2-3 månader och sker hos såväl dräktiga som icke-dräktiga tikar. Då är dräktighetshormonet progesteron högt i blodet. Under senare delen av efterlöpet sjunker progesteronhalten för att istället ge plats för höjda halter av prolaktin. Prolaktin stimulerar utvecklingen av juvervävnad och spelar en stor roll i att icke-dräktiga tikar blir skendräktiga.
- Vilofas (anöstrus): Vilofasen varar fram till nästa förlöp. Hur lång denna är beror på hur ofta tiken löper, den som löper 2-3 gånger per år har en kort vilofas medan den som löper 1 gång per år har en lång vilofas. Under denna tid har livmodern en chans att hinna återhämta sig.
En tik löper första gången vid 7-12 månaders ålder. Några kan vara lite tidigare, kanske redan vid 4 månaders ålder hos små raser, medan större raser kan dröja ända upp till 18-24 månaders ålder. Generellt sett ska tiken ha uppnått ca 85% av sin slutliga kroppsvikt innan hon är redo för sitt första löp.
Tiken löper normalt en till två gånger per år, men det finns de som löper tre till fyra gånger per år också också utan att det är onormalt. Det kan dessutom dröja ett par löp innan balansen har ställt in sig i kroppen och tiken får en regelbundenhet i sina löp. Hur ofta hon löper är ofta ärftligt så inom en ras kan t.ex 3 löp/år vara mer en regel än ett undantag.
Har du flera tikar i familjen är det inte ovanligt att de löper ungefär samtidigt.
Varje löp (bestående av för- och höglöp) varar i ca 3 veckor och det är under denna tid som du ska hålla alla hanhundar på avstånd om du inte vill ha valpar. Om du planerar för valpar och har utsett en hanhund är det inte säkert att din tik släpper till honom fast hon är i höglöp, hon har också en egen vilja i att bestämma "rätt" partner. Enligt lag är det inte tillåtet att tvångspara hundar, vilket förekommer!"
Jag kan tillägga att jag inte kommer avla på Iris och i framtiden kommer jag att kastrera henne,
för att förhindra juvertumörer, livmoders inflammation och annat som är väldigt vanligt hos okastrerade tikar - Jag har diskuterat för och nackdelar med veterinär och alla veterinärer jag pratat med tycker att kastreraring är att föredra om man inte ska avla på sin hund, både hane och tik.
Min ena honkatt fick livmoders inflammation och var nära att inte klara sig, med den erfarenheten tar jag det säkra före det osäkra!
